Terror i någon form har alltid förekommit i mänsklighetens historia, men begreppet är i våra dagar särskilt aktuellt. Man kan nog påstå att terror i modern form skapades med brevbomben som uppfanns 1904 av Martin Ekenberg. Han var född i Töreboda, son till en diversehandlare och gjorde sig tidigt känd som en begåvad uppfinnare och kemist. Han uppfann bland annat en metod att kondensera mjölk och göra kaffepulver och skapade den första fiskrensningsmaskinen.
Ekenberg var på många sätt genial men visade också tidigt prov på en förmåga att dupera och lura. Han tog aldrig studenten, men kunde visa upp goda förfalskade studiemeriter och han blev relegerad från Kungl Tekniska Högskolan efter fusk. Ekenberg tillbringade sedan en tid i Köningsberg och kunde efter en tveksam doktorsavhandling titulera sig doktor.
Hans begåvning var i högsta grad praktisk- teknisk och han presenterade ofta idéer om olika forskningsprojekt, som han tyckte att de stora svenska bolagen, bland dem Separator och Laval, borde satsa på. En viss framgång hade han, Separator byggde en experimentfabrik till honom, men många av hans uppfinningar ansågs omöjliga att omsätta i praktiken. Ekenberg flyttade sedan till Göteborg, där han grundade ett bolag för att framställa maskinolja av sill. Produkten blev användbar men luktade fruktansvärt och fabriken fick därför läggas ned. Hans nästa projekt var att konstruera ett fiskefartyg med fiskrensningsmaskiner och konservfabrik, men även detta bolag gick omkull. Ekenberg belönades dock det med ansedda Polhemspriset för sin fiskrensningsmaskin.
Sverige kändes i början av 1900-talet för litet för Ekenberg och han flyttar till London. Där umgås han i de finaste kretsar och skaffar på skumma sätt pengar till en flott villa och ett välutrustat laboratorium. Både villan och laboratoriet finns bevarade som skisser gjorda av den svenske konstnären Bror Kronstrand, en av Ekenbergs Londonvänner. Uppfinnaren brottas dock ständigt med ekonomiska problem. Han känner sig sviken, lurad och förrådd av svensk industri och av de bolag som inte uppskattat och tagit till vara hans uppfinningar. Ekenberg beslutar sig för att hämnas och han konstruerar därför de första brevbomberna i historien.
Karl Fredrik Lundin hade varit direktör för Separator och han fick i augusti 1904 ett paket som han öppnade. Det var en låda försedd med två haspar och när Lundin drog isär dem exploderade innehållet. Lundin blev svårt skadad men överlevde. Polisen misstänkte ryska nihilister för dådet men ett brevkort med förvänd stil gav polisen vissa ledtrådar.
Ett år senare kom nästa bomb, gömd i ett trärör i form av en parfymflaska. Det nådde dock inte adressaten. I stället exploderade det på ett postkontor i Stockholm och skadade allvarligt flera posttjänstemän. En tredje bomb nådde Stockholm 1909 och adressat var exportföreningens direktör John Hammar. Hans paket var litet och innehöll ett rör som liknade fodralet till en febertermometer och när Hammar tog av locket exploderade det. Hammar blev av med tummen och pekfingret på höger hand. Handskrivna brev till tidningar från något som kallades Socialdemokraternas Domstol och en sida ur den anarkistiska tidningen Brand, som brevbomben varit inlindad i, gav nya ledtrådar. Nästa brevbomb drabbade Göteborg. Mottagare var direktören för Lindholmens varv Johan Sjöholm, som hade varit med om att bygga det fiskefartyg som Ekenberg kommit med idén till. Brevet påstods innehålla en reservoarpenna, men Sjöholms son fattade misstankar och gick till polisen med det. Tyvärr gled det ur hans ficka men hittades av en liten pojke som försökte öppna det. Han lyckades till slut, men som genom ett under inträffade ingen explosion. Flera handskrivna brev hade samtidigt som bomben kommit till Göteborgs tidningar från Socialdemokraternas Domstol med obegripliga och falska anklagelser mot Sjöholm.
Nu var dock polisen brevbombernas avsändare på spåren. Och det var handstilen i tidningsbreven som avslöjade. En arbetskamrat kände igen Ekenbergs sätt att skriva och ett par detektiver sändes till London för att genomsöka Ekenbergs laboratorium. Där fann de bevis för att brevbomberna tillverkats i hans lokaler och Ekenberg häktades för att senare begäras utlämnad till Sverige.
Ekenberg hade varit gift två gånger och båda fruarna hade avlidit på ett mystiskt sätt. Inför några vänner hade Ekenberg skrutit med att han uppfunnit ett gift som var omöjligt att upptäcka vid en obduktion. Kanske använde han det i häktet där han dog 1910, enligt läkarna i ett slaganfall. Men naturligtvis spekuleras det än i dag om att han begick självmord och att han giftmördat sina fruar.
Trots alla sina geniala och på många sätt epokgörande uppfinningar är det bara brevbomben som gjort Martin Ekenberg berömd. Det bevisar Polismuseet i Stockholm genom att i en monter visa direktören John Hammars avslitna tumme och en docka i naturlig storlek föreställande Martin Ekenberg.