År 1869 föddes Waldemar Jungner i Vilske Kleva prästgård. Det året var präglat av missväxt och hungersnöd och kanske gjorde det att det även i prästgården var ont om mat och att Waldemar som spädbarn inte fick den näring han krävde. Han drabbades därför svårt av de vanliga barnsjukdomarna t ex mässling och scharlakansfeber och förblev hela livet sjuklig. Hans huvud var det dock inget fel på och efter att ha undervisats av pappa prästen kom han som elvaåring till Skara Läroverk. Där tog han 1889 studenten och fortsatte sedan studierna i Uppsala. Vid universitetet tenterade han i rask takt en rad naturvetenskapliga ämnen och fortsatte sedan med studier på Kungl Tekniska Högskolan.
Någon yrkeskarriär siktade han inte på. Han skulle bli uppfinnare och var inspirerad av tidens stora svenska uppfinnare, bland dem Gustaf Dalén med solventilen, Sven Wingquist med kullagret och Gustaf de Laval med separatorn. Jungner startade en liten verkstad i Stockholm och där uppfann han en brandlarmsapparat kallad Pyrofonen. Den visade sig vara användbar men blev inte någon ekonomisk framgång. Länge hade Jungner intresserat sig för elektriciteten och han forskade intensivt om ackumulatorer, d v s elektriska uppladdningsbara batterier. Den enda ackumulatorn som fanns var blyackumulatorn och den ansåg Jungner inte hålla måttet, den var ineffektiv och kunde bara återuppladdas ett fåtal gånger.
Jungner experimenterar därför med olika metaller som kunde ersätta bly som elektroder i ett batteri. Till slut har han lyckats, han har efter år av arbete och omkostnader uppfunnit ett silver-kadmium-batteri. Det hade lång hållbarhet och kunde laddas om.
Elektrobilen
Hans ackumulator monterades år 1900 in i en bil som var påfallande lik en hästskjuts och sedan ett antal journalister och finansiärer samlats på Hotel Anglais veranda var det dags för provkörning. Bilen körde runt i i centrala Stockholm, över Karlavägen, Narvavägen, Strandvägen, Birger Jarlsgatan och Sturegatan, ibland med Jungner bakom styrspaken. Ratten var ännu inte uppfunnen. Provkörningen blev en succé. Bilen gick utan laddning i 12 timmar och avverkade 15 mil, en blyackumulator kunde på sin höjd klara av 4 -5 mil på en laddning.
Framtiden verkade ljus för Jungner, han tog patent på ett förbättrat batteri innehållande nickel och järn, silver-kadmium varianten visade sig bli för dyr.
I sin elektrobil, tillsammans med sin hustru, for han, utan laddnigsuppehåll, i triumf från Stockholm till Norrköping, där han i stadsdelen Kneippbaden inrättat en verkstad.
Motgångar
Men orosmoln tornade upp sig. I USA hade den berömde uppfinnaren Thomas Edison också tagit patent på ett nickel- järnbatteri och efter en hård strid segrade amerikanen, han hade långt större ekonomiska resurser. Patentstriden blev något av kamp mellan David och Goliat.
Ytterligare en motgång drabbade Jungner, en fotogenlampa välte i hans verkstad och hela hans verkstad inklusive elektrobilen blev 1905 lågornas rov. Jungner överlät sitt ackumulatorpatent till andra företagare och deras fabrik fick till slut namnet Svenska Ackumulator Aktiebolaget Jungner med tillverkning i Oskarshamn. Ersättning för batteripatentet fick dock skickas till Edison. I dag heter bolaget Saft AB, är multinationellt och tillverkar en rad produkter och fortfarande tillverkar man nickel-järn batterier. De är väldigt slitstarka och används främst som reservkraft eller på platser med extrema temperaturer.
Efter 1905 fortsatte Jungner att arbeta med uppfinningar, han fick patent på en bergborrningsapparat och en metod att samtidigt framställa cement och gödning. Hans epokgörande uppfinning elektrobilen fick aldrig någon genomslagskraft. T- Forden och andra bilmärken med sina förbränningsmotorer blev billigare att framställa och bensin och dieselbilar gjorde sitt segertåg över världen. Det är först i våra dagar med ett modernt klimattänkande som el- och hybridbilar har slagit igenom.
Förbränningsmotorn verkar idag vara en hundraårig parentes inom transportsektorn. Jungners forskning och uppfinning av en laddningsbar och stark ackumulator har kommit till heders igen. Det gläder säkert Waldemar Jungner i hans himmel. Efter ett liv fyllt av sjukdom dog han 1924 i lunginflammation, 55 år gammal.
Fakta hämtade från Tekniska museet och Vetenskapsradion