Nyutkommen hembygdshistoria i vacker och faktaspäckad bok
På 60-talet och några år framåt skrevs en rad västgötska hembygdsböcker, en mängd socknar presenterades i ord och bild av glada amatörhistoriker. Ofta blev resultatet något blandat. Detta är definitivt inte fallet med en nyutkommen bok om Delebäck, kallad By och bygd i förvandling. Författare är Bertil I W Kjelldorff och han har lyckats skriva en mycket professionell bygdehistoria. Delebäcks tusenåriga historia skildras från alla upptänkliga sidor. Det är dessutom en vacker bok, försedd med färgbilder, foton, kartor och tabeller och med vacker layout och grafik. Boken bör vara en stark kandidat till titeln årets vackraste västgötabok, som varje år utses av Föreningen för samlande av Västgötalitteratur.
Gräv där du står.
För något decennium sedan gick det ett upprop genom Sverige innebärande att man via sin egen bygd skulle upptäcka hela landets historia. Gräv där du står, talades det om och det har verkligen Bertil I W Kjelldorff gjort. Han är mycket grundlig och har flitigt och korrekt använt olika källmaterial, som redovisas i flera omfattande register; ett notsystem förstärker ytterligare bokens vetenskapliga drag.
Författaren måste ha ägnat decennier åt att samla sitt omfattande vetande om denna för de flesta totalt okända by.Med sin bok torde han dock ha lyckats att sätta den på kartan.
Genom att skildra utvecklingen i Delebäck under lång tid ges en bild av den svenska historien som blir gripbar och åskådlig genom detta grodperspektiv på en bygds öden. I Delebäcksboken träder levande människor fram,de tittar fram från sina bostäder och de presenteras genom konkreta händelser eller genom sitt arbete. Så är t ex ofta fallet i avsnitten om stenålder, skiften, indelningsverk, folkrörelser och utvandring. Allt detta är viktigt i den svenska historien men konkretiseras i By och bygd i förvandling.
Jordbruk och folkliv.
Livet i Delebäck handlade naturligtvis länge om jordbruk och om böndernas glädjestunder och motgångar. Det är då på sin plats att några av de först kända invånarna var bönder, de återfinns i Gustav Vasas jordebok och hette Bengt och Olof. De betalade utan knot sin skatt i form av järn och detta hade de tvingats byta till sig i Bergslagen mot spannmål. Ett krångligt skattesystem är tydligen inget nytt!
Ett vackert bevis på författarens grundlighet och källforskningar är att han kan tala om antalet kreatur i byn 1620 och att han vet namnen på 1700-talets kor. De hette t ex Svartros, Hjortros och Rödsida.
Vardagslivet i byn får man också veta en hel del om, skarpa motsättningar dyker upp i tingsprotokoll och från andra källor öser författaren flitigt för att berätta om folkets liv i helg och söcken, t ex gravöl, bröllop och årets stora fester.
Bouppteckningar skvallrar alltid om de materiella levnadsvillkoren, så också i Delebäck, innehav av böcker, silver, linne och redskap redovisas.
Utvandring och teknik.
Utvandringen till USA drabbade Sverige hårt och bara från Delebäck reste ett 70-tal människor. Dessa nämns vid namn och flera spännande emigrantöden skildras.
Senare inträffade en ny utvandring, urbaniseringen nådde även den Delebäck; torp och hemman tömdes för att folk ville ha mer lönande arbeten inom industri, handel och kommunikation. Det hjälpte då inte att modern teknik gjort sitt intåg i Delebäck; järnspisen, fotogenlampan, separatorn och tändkulemotorn kom sågs och segrade. Där som i övriga Sverige, och de följdes snabbt av cykeln, traktorn och bilen.
Livet på landet förändrades på ett sätt som vi har svårt att föreställa oss. Allt det nya kunde dock inte hindra byns svanesång. Delebäck gick snabbt mot en utveckling till fritidsby.
Kommunikationer.
Även en infödd västgöte har nog för sig att Delebäck ligger långt bortom äran och redligheten. Bertil I W Kjelldorff påvisar dock att Delebäcks läge varit ganska gott. Pilgrimsvägen till S:t Olofs grav i Trondheim gick genom byn och resande på väg till den berömda Hova marknad for ofta genom Delebäck. En inrikestull kom också under en period till vid Gullspång och det blev då lönsamt att ta vägen över Delebäck.
Senare ålades bönderna av överheten att hålla skjuts och att röja och reparera vägar . Detta var inte populärt; tinget fick ofta avgöra tvister om ridvägar och broars underhåll. Olika gårdars skyldigheter finns i boken redovisade liksom namnen på de bönder, som tvingades släppa till hästar vid extra skjutsningar, t ex när kungen eller drottningen skulle färdas från Bodarna till Finnerödja.
Nya impulser bör alltså ha haft det ganska lätt att nå Delebäck, byn låg inte vid vägs ände.
Soldattorp.
Naturligtvis fick även Delebäck bidraga till Sveriges försvar, Västergötland var ju en gränsbygd och danskarna anföll med jämna mellanrum. Landskapsfänikor infördes av Gustav Vasa och landskapsregementen sattes upp senare men soldater från Delebäck tycks alltid ha varit med där det luktade mest krutrök.
Karl XI skapade indelningsverket och naturligtvis fick även Delebäck sina soldattorp. Boken redovisar noga de olika rotarna och deras soldater liksom soldaters kontrakt och olika knektnamn, t ex Granat, Djerf och Stark.
Delebäck följer med sin tid.
En ny tid kom till Delebäck med missionshus och nykterhetsloge. Brännvinet rann ju under 1800-talet i strida strömmar och i boken återfinns namnen på innehavare av brännvinspannor. Husbehovsbränningen förbjöds först 1860 och hade då åstadkommit stor skada, spriten var ofta boven i flera dramatiska händelser i Delebäck och dessa undanhålls ingalunda läsaren.
De gamla klassiska läsarsångerna kom också att ljuda i Delebäck, frikyrkorörelsen gick ofta hand i hand med nykterhetsrörelsen och ett missionshus ser dagens ljus i byn.
Namnen på föreståndare och vaktmästare genom tiderna finns naturligtvis i boken.
En rolig bild visar ett antal hästkärror utanför Delebäcks mejeri. Ett mejeri fanns i varje västgötaby på 1800-talet och Delebäck var inget undantag. Flinka mejerskor gjorde där ost och smör av god kvalité och hjälpte på så sätt bönderna med ett välbehövligt kontanttillskott.
Forskarbragd.
Boken om Delebäck är, som torde framgått, resultatet av grundlig forskning och de omfattande registren och de olika namnlängderna gör den ytterst värdefull för släktforskare, hembygdsvänner och historieintresserade. Språket är genomgående vårdat och lättbegripligt och den ofta faktaspäckade texten lättas då och då upp av lämpliga strofer av Geijer, Fröding och Snoilsky.
Illustrationerna är väl valda, ofta är de i färg och de många kartorna ger behövlig överskådlighet och statistik, namnlängder och olika tabeller ger detaljkunskaper om sådant som hänt i byn.
Boken bör kunna användas i undervisningen på olika stadier och den är ett måste för människor med rötter i norra Skaraborg. By och bygd i förvandling är mer än en bygdebok, dess dokumentära värde gör att den borde vara tillgänglig på de flesta av Sveriges bibliotek. Sist men inte minst så är det en rasande vacker bok; det är ett nöje att bara bläddra i den.